Måleri & Projekt

Måleri och Projekt

Martin D. Stenberg


Martin D. Stenberg, konstnär. Född 1954 i Uråsa, Småland. Uppvuxen i Skåne. Började måla vid 16 års ålder. Bor växelvis i byn Berg i Västergötland och staden Lund i Skåne.


UTBILDNING

Konstakademin i Köpenhamn 1977-1980 under professor Svend Dalsgaard och professor Willy Örskov. Östra Grevie Folkhögskolas Estetiska Linje 1974-75 under lärare i måleri, Benkt Engqiust.


UPPDRAG, UTSTÄLLINGAR OCH PROJEKT

Har verkat som konstnär i Malmö 1980-1995 och då ställt ut på många konstföreningar i Skåne och Blekinge. Deltagit på Skånes Konstförenings jurybedömda salonger på Malmö Konsthall och Malmö Konstmuseum. Flyttade till Västergötland 1995. Utställare på Kollängens tingshus (2022). Deltagit på Skaraborgssalongen på Skövde Konsthall. Seperatutställningar bl.a. Galleri Lucifer i Skövde, Galleri Skånes Konst i Malmö, Lilla Galleriet i Malmö, Galleri Bistborno, Malmö, Galleriet i Växjö, Galleri 1+1 i Helsingborg och Galleri Holm, Malmö. Initierat och deltagit i konstprojekt i Västergötland, bland annat: Röda soffan, Utsikt-Insikt och Vallekonst samt konstprojektet Totalrum (Oskarshamn och Malmö). Lärare i måleri vid Oskarhamns folkhögskolas Estetiska linje 1976. Första utställningen ägde rum i Italien år 1974 på två gallerier: Illume Chiavari (Genua)och Illume Syracusa, (Sicilien).


Senaste uppdatering: 2023-10-29

Kommande utställning:

ÖPPNINGAR

Galleri Jaeger & Jansson i Lund

6-29 januari 2024.





KONTAKT OCH INFORMATION OM UTSTÄLLNINGAR:


Martin Stenberg, martin.d.stenberg@gmail.com


Aktuellt och retrospektivt

Samtal i kyrkorummet


"Samtal i kyrkorummet" är ett nu pågående dialogprojekt med måleri och berättande om upplevelser som format mitt konstnärliga uttryck utifrån att ha vuxit upp i en prästgård och att i alla år som konstnär ha sökt och skildrat kristen tro och möjliga kyrkorum.

Läs vidare om Samtal i kyrkorummet!


Upprinnelsen till de målningar jag visar vid "Samtal i kyrkorummet" är det måleri jag kallar "Mittpunkt" och som påbörjades kring 2007 och som jag därefter ofta återkommer till


En helt avgörande händelse som fått också mig att ta initiativ till "Samtal i kyrkorummet" är att min son Emanuel, som var cp-skadad och helt rörelsehindrad, avled i augusti 2022, 31 år gammal. Så länge Emanuel levde gick hans behov före. Tomheten efter honom är enorm.


Men måleriet söker nu nya vägar, i nya dialoger.



Mittpunkt - riktning, process


"Mittpunkt" har, utöver processen fram till projektet Samtal i kyrkorummet, dessutom inneburit ett långsamt måleri, tvärt emot det snabba måleri jag som ung konstnär ägnade mig åt och som jag nedan berättar om. I koncentration fogas delar samman, med mittpunkt och i en sammansatt helhet. Förutom kyrkorummet har musiken också en väsentlig funktion. Oftast lyssnar jag på Bach när mina motiv med mittpunkter och kyrkorum tar form. Målningen ovan, som ingår i "Mittpunkt",  påbörjades 2021 och ska färdigställas. 

Ögonstenar


Vallekonst var ett projekt som genomfördes i samarbete med konstnärer och konsthantverkare samt Föreningen Vallevägen (2012).


Konstföremål och installationer visades på specifikt utvalda platser i Vallebygden, Västergötland.


Mitt bidrag: 21 utplacerade "Ögonstenar" direkt i Silverfallens vattendrag, nära byn Berg, samt inne i flera kyrkor i Västergötland, bland annat i Varnhem.


Installationens titel: "Den Besjälade Naturen".


Efter projektets avslut kom ett antal Ögonstenar i ny ägo varav några lades ned i nya vattendrag uppe på berget Billingen. Ytterligare några placerades ut i min trädgård där motiven sakta men säkert nöttes bort i väder och vind.

Utsikt - Insikt


Om projektet Utsikt - Insikt (2011) görs det här en särskilt dokumentation (se länken). På bilden ses hur markägaren till Högsböla ängar i byn Berg bistår med transport av ramen, ner till ängen. Länsstyrelsen hade dessförinnan givit tillstånd. Och ramen står kvar där den står. Värt ett besök!

Asfalt, omvänt


Som jag berättar om nedan är asfalt ett material som följt mig i alla år. "Dopfunt" som jag visar ovan är också en asfaltmålning, men målad på motsatt vis - jämfört med det tidiga asfaltmåleriet - på så sätt att jag inte börjat med asfalt, men väl avslutat. Grunden består av hårda, röda väggfärger på spånplatta. Motivet påbörjades i lundaateljén 2008/2009 med inspiration av det hedniska, efter att ha lyssnat till Dick Harryssons "Ofärd" (2008), transformerat till den kristna dopfunten. Ändå finns det hedniska fortfarande kvar i de underliggande lagren. "Dopfunt" färdigställdes kring 2010.

Över tid


Ett måleri som jag framför allt också ägnat mig åt i ateljen i Lund kring åren 2006-2013 är det jag kallar "Över Tid". Det är målningar som förvarats länge, ofta utomhus, och som jag åter tagit mig an. I ett nästan drömlikt tillstånd har nya motiv funnit sin form. 


Flertalet av målningarna i "Över tid" har asfalt som grund samt bemålats med olja, någon gång under 1980-talet, och därefter ställts undan, upp mot uppemot tjugo år! 


"Samtal" är titeln på den här målningen, med asfalt som grund, färdigställd cirka 2010.


Än idag finns målningar som kan plockas fram för utveckling, "över tid". 

Ta isär - sätta ihop


Isärtagandet av en bild i flera delar, så som jag nedan beskriver om "Upplöst...", skulle så småning om även ge inspiration och upphov till  "pusseltavlor".  Tillvägagångssättet kunde vara att utgå från ett fotografi, som ett sätt att komma ifrån den föreställande bilden men ändå behålla något av föreställandets karaktär. Målningarna som här lags ut tillsammans är från 2006 och  utgår från ett motiv som tecknats på en större masonitskiva och därefter sågats upp i nio bitar, och som jag sedan tagit mig an bit för bit. Alla är målade individuellt, men i samma färgskala, för att senare sättas ihop i ny inbördes ordning.

Den röda soffan


I samband med en kulturmanifestation i Skaraborg (1998) inbjöds sjutton konstnärer att tillverka en röd soffa att placeras på en plats som valts ut av respektive kommun.


I Skövde kommun fick jag uppdraget, och soffan som tillverkade ställdes ut i byn Berg intill kyrkan. Några foton som dokumentation finns ej kvar. Men från broschyren kan läsas att:


"Rundstavar är nedstoppade i soffan, målade i ändarna, men i mitten är ord och meningar av bygdens folk nedtecknade. När ni sätter er på denna röda soffa och beundrar utsikten över Nordbillingen kan ni således även ta del av den inre personliga natur som finns i bygden, genom att ta upp en pinne ur soffan och läsa dess ord. Soffan binder samman folket i bygden och gör ett porträtt av dem." (Kulturum Skaraborg)

Upplöst - inomhus, utomhus


I Västergötland år 1995 hade jag inte längre tillgång till samma slags rymliga ateljé som tidigare. Så fick jag då idén att i trädgården utomhus lägga ut några av mina största målningar - både på masonit och duk - som jag inte var riktigt nöjd med och som jag behövde komma vidare med. Edvard Munch (1863-1944), gjorde också så. Han målade grällt, och tonade ned. En patina som nästan är omöjlig att åstadkomma för egen hand.


Varje dag gick jag ut och bevakade. Efter ett eller ett par år såg jag det lyckade resultatet, hur målningarna blivit upplösta. De större sågades upp i mindre bitar. Det började med en stor tavla med vacker skimmer, 4 x 5 meter, som delades upp i fyra stora delar. Jag började då även lägga ut mindre målningar för att se vad naturen skulle hjälpa till med. Flera av dem ramades in och såldes. Bilden ovan (titel sakans) är en av de mindre som lades ut åren 1996-1997.

Dagboksanteckningar


År 1991 föddes mitt äldsta barn, Emanuel, som till följd av en behandlingsskada blev helt rörelsehindrad. Att ta hand om min CP-skadade son har jag alltid känt som en gåva. Han fick ett tufft, men innehållsrikt liv fram till sin död i augusti 2022, 31 år gammal. En djup saknad, och en omvälvande förändring.


Även vid Emanuels födelse skedde en omvälvande förändring. Emanuels behov gick före allt. Och måleriet fick anpassas till omständigheterna. Det som nu fungerade var det mindre formatet. Med vattenlösliga gouachefärger och pensel löste jag upp fotografier samtidigt som ett nytt, vidareutvecklat motiv arbetades fram. En målning färdigställdes under en timme och förseddes ofta med en titel hämtat från något dagsaktuellt, som en dagboksanteckning.


De tre ovan målningar jag nu visar har dock inga titlar. De två till höger har arbetats fram på fotografier som visar en sten från klostret i Ystad, en byggnad från 1300-talet. I det övre till höger syns fortfarande stenen, som om den vore under vatten. Och i det undre motivet skymtar också en sten, snett bakom den Madonna som penslats fram på det upplösta fotot. I motivet till vänster har fotografiet, en naturbild, så gott som helt blivit upplöst.

Asfalt, det rörliga som grund


Asfalt är ett intressant material att arbeta med genom sin rörlighet på ett sätt som inte andra färgmaterial erbjuder. Att jag själv upptäckte asfaltens fördelar kom sig av att jag använde målartvätt som lösningsmedel att sätta färgerna i rörelse. Motiv tecknades upp, exempelvis konturerna av ett ansikte, med asfalt som fick torka under flera veckor. När ljusa oljefärger lades till mörknade de i de partier som asfalten lags som grund.


I ateljen i Malmö på 1980-talet samlades en stor mängd påbörjade målningar med asfalt som grund. Flera år senare återkom jag till några av dessa, och arbetade vidare på motivens möjligheter. År 1990 visades 28 asfaltmålningar på Galleri Bistborno i Malmö.


Fortfarande bevarar jag asfaltgrunder som tas fram när jag har en idé om hur jag ska gå vidare med ett motiv.

Målningen på bilden är från 1989/1990 (titel saknas).

Porträtt


I min Malmö-ateljé ägnade jag mig under 1980-talet också åt porträttmålning, ofta på beställning men även spontant. Här ett porträtt (1985) av min vän Leif Magnusson, målat i oljefärg som sedan fått torka nästan helt. Därefter har lätt frätande målartvättslösning hällts över och verkat i ett par dygn, vilket fått färgerna att luckras upp.

Totalrum


Under de första åren i min ateljé i Malmö, tidiga 1980-talet, arbetade jag bland annat med konceptet "Totalrum".


Målningarna placerades ut i lokalen som var en före detta idrottshall med 9 meter högt upp till taket. Föremål lades till i en installation. Även naturen fick sin plats med växter i stora krukor och vaser. Hela rummet skulle upplevas, var tanken.


Det kom ofta besök av andra konstnärer, och konstintresserade. Det hände också att att jag fick sällskap längre perioder av andra konstnärer som också kom och arbetade i ateljén. Och inte sällan genomfördes teaterföreställningar och fester i den här miljön.


"Totalrum" var också namnet på en utställning som jag medverkade till att visas på konsthallen i Oskarshamn (1977), men som det tyvärr saknas dokumentation om. Utställningen genomfördes som ett inlägg i debatten om miljö och kärnkraft. Flera etablerade konstnärer medverkade, bland annat Sven Ljungberg som ställde ut med tre oljemålningar. Kurt Asker, Jan Håfström, Peter Tillberg, Jan Hemmel och Bård Breidvik fanns också med bland utställarna.

Prästgården - nostalgi, trosupplevelse


År 1980 avslutade min pappa Esaias sin tjänst som kyrkoherde i Löddeköpingen vilket också innebar utflytt från prästgården. Som en dokumentation av prästgårdsmiljön ställde jag mig och målade av rum för rum. Som en nostalgi över en värld som ska gå förlorad.


I dessa "brunmålningar" användes endast bränd umbra, elfenbenssvart och titanvitt. Inga andra färger. Och de flesta motiven målades på masonit vars rostfärgade yta tränger igenom. Typiskt är också att jag i detta måleri använt grönsåpa som lösningsmedel, inte terpentin.


Flytten innebar dessutom att jag tog initiativ till att skaffa mig en egen atelje, den väldiga lokalen på Stormgatan i Malmö.


Brunmåleriet sammanföll dessutom med min första egna trosupplevelse, frigjort från mina föräldrar. Jag hade dessförinnan inte formulerat någon egen tro.


I de bruna målningarna uttrycktes nu min egen tro och Gudsupplevelse, med stark influens från den ryske filmaren Andrej Tarkovskij (1932-1986). Jag hade redan sett de tidigare filmerna "Den yttersta domen" (1966), "Spegeln" (1975), Stalker (1979) och senare även "Nostalgia" (1983) samt "Offret" (1986) som också påverkade djupt. Gemensamt för flera av Tarkovskijs filmer är, som jag upplevt det, att då ett katarsis infinner sig börjar det regna, inne i rummen; naturen har flyttat in i rummen. Det är ofta vatten på golvet. Ett varseblivande av Guds närvaro, som föregås av bön. 

Kyrkbänken och kyrkkaffet


År 1977 kom jag in på Konstakademin i Köpenhamn. Men det var fortfarande prästgården som var basen för mitt måleri. Mina tavlor hängdes upp både ute och inne. Och varje söndag satt jag först på kyrkbänken för att sedan också lyssna till och delta i mina föräldrars teologiska samtal under kyrkkaffet. Min pappa Esaias som var född 1915 representerade traditionen, medan min mamma Hanna som var 12 år yngre förespråkade det kontextuella och det existentiella samt att bibeln skulle läsas i sitt sammanhang och i förhållande till sin egen livssituation.


Under besök i Skånes kyrkor fann jag nya motiv, som här en målning av interiörer från Fru Ahlstad kyrka på Söderslätt. Inspirationen kommer nu inte endast från Pieter Saendredam (se nedan om "Det snabba måleriet..." utan också från bilder och läsning i "Helgedomar på Söderslätt" (del I, 1961) av prosten Ernst Frostin (1907-1986).

Det omedvetna måleriet - och den mörka korridoren


Efter tiden i Italien blev min strategi, som en återhämtning, att kombinera det snabba målandet med ett omedvetet. Hemma i prästgården i Löddeköpinge fanns en mörk korridor. Där inne lät jag projecera  diabilder - ofta foton på människor från mina resor - direkt på på en redan påbörjade målningar.


Och i mörkret, utan att riktigt se hur, målade jag ett nytt motiv ovanpå det första. En av dessa målningar är den som visas ovan, och som jag hade givit bort som gåva till en familj som varit mina föräldrar mycket behjälpliga i församlingsarbetet. Helt nyligen blev jag kontaktad av ett barnbarn i familjen som skickade mig ett foto på målningen!

Det snabba måleriet - första utställningen, Italien


Det var i samband med flytten 1969 från Högseröds prästgård till prästgården i Harlösa som jag, 16 år gammal, började måla. Måleriet fortsatte då vi flyttade till prästgården i Löddeköpinge ett år senare.


Men det var under Konstfacks sommarkurs i Jönköping 1972 som måleriet tog fart på allvar. Jag målade snabbt och producerade en mängd alster.


Även under åren 1974 och 1975 då jag var elev på Östra Grevie folkhögskolas estetiska linje ägnade jag mig åt det snabba måleriet. För det var då jag fick som mest positiv respons av lärare och elever. Det långsamma, nogranna måleriet togs inte alls emot med samma intresse.


Vad som också skedde var att jag under en studieresa till Riksmuseet i Amsterdam fick särskilt starka impulser framför målningarna av den nederländske konstnären Pieter Saendredam (1597-1665) med sin klara och strama färgpalett.


I ett fortsatt snabbt måleri och med inspiration från Sandredam åstadkoms 130 motiv som genom kontakter sändes till Italien för två utställningar, en i Syracusa och en i Chiavari söder om Genua.


Den målning jag visar ovan, och som fanns med på utställningen i Italien, har det gamla rådhuset i Amsterdam som motiv i min tolkning av Sandredams förlaga.


Erfarenheterna från utställningarna i Italien 1974 var både på gott och ont. På gott eftersom utställningen gav uppmärksamhet, på ont därför att det intensiva målandet orsakade utmattning. Fantasin räckte inte till längre till.